Men häromdagen lyckades jag med hämtning av
Jack och Nadja.
Först hämtade jag Jack, 5 år, på förskolan. Han
hade gjort en jättefin teckning till mig. Lycka!
Därefter gick vi till fritids och hämtade Nadja,
trodde vi!
Men det var en Dalmatin, eller heter det Dalmatiner?,
som följde med oss!
Hur det kan bli...
Annika, på fritids, är en fena på ansiktsmålning!
På promenad genom skolan fotade jag mig själv.
En skapelse Mårängsbarnen gjorde för flera år sedan,
när jag var Områdeschef för bl.a. Mårängskolan.
En ära är det att hänga på väggen så här:
Det är en ko, snäll o go´.
Undrar om eleverna på den skola jag hade
rektorsansvaret för delar den uppfattningen:-)
Kul är det, i alla fall!
Så här kan syskon vara! Dalmatinern och pojkbarnet.
I morgon fyller Dalmatinern 9 år. När hon föddes var det årets längsta
dag, klockorna ställdes om då. En lång natt... trots att jag inte var den
som födde.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar