måndag 19 januari 2009

Tro det eller ej

Jag handarbetar!

Det har inte hänt sedan jag, Januari 1993, fick en älg på huvudet (med ett biltak emellan) vilket ledde till en whiplashskada. Då slutade mina armar att fungera så någon mer stickning blev det inte. Å för en period slutade också mitt huvud att fungera. Främst gällde det synonymer och spetskunskap. Jag tror att det har återskapats, men det är nog inte jag som ska bedöma det. Haha, kom just på att jag fann dagstidningen i frysen - då 1993. NU är det inte så!

Nu är jag inspirerad av Jessicas iPhonepåse, stickad och broderad. Jag ska sticka in ett äpple på framsidan så kan jag ha min telefon på magen. Utan gummifodral.

Numera fungerar mina armar bättre när jag inte behöver göra ansträngande saker som städning och fönsterputs. Tack vare Stickan. När olyckan skedde hade jag inte träffat honom. Men stickning av större format är ingen höjdare.

Det svåraste med olyckan var att jag - Fantomens dotter - var tvungen att lära mig säga Det där kan jag inte!
Numer har jag inget bekymmer med det, något har jag lärt mig på 16 år. Inte illa!

Imorgon ska jag hämta Jack och Nadja (5 och 9 år) för att såsmåningom åka och gratta nästa barnbarn Fanny som fyller 9 år. Hon åker till Thailand i mitten av februari. 
Lycko´!

Jack får sina utländska tidningar. Se tidigare inlägg.
Jag har samlat på mig och mina kollegor - Astrid och Stefan - har också fixat tidningar till honom.
Det räcker nog till många paket att slå in för honom.

Barn har många goda idéer - i alla fall mina barn och barnbarn.

P.S. Det är märkligt att stavningskontrollen markerar vid sammansatta ord, som om vi var engelskspråkiga där allt är särskrivning, ur ett svenskt perspektiv. Ibland anpassar jag mig (fast jag vet att det är regelvidrigt), ibland inte. D.S.

6 kommentarer:

Brita sa...

Jag älskar att sticka men har också haft perioder där det inte har fungerat. Jag har upptäckt att det går bättre när jag använder en rundsticka som om det vore vanliga stickor. Då behöver man inte röra armarna så mycket och det blir mindre belastning på axlar och nacke. Man behöver ju inte sticka runt, runt utan kan vända på arbetet även då. Ett tips, som kanske kan fungera för någon annan än mig. Nöden är uppfinningarnas moder, brukar man säga. Och det brukar bli nöd för mig när jag inte kan koppla av med en stickning då och då.
Ska bli kul att se hur fodralet ser ut i färdigt skick. Jag har mest stickat schalar den senaste tiden.
Kram

Anonym sa...

Stickan verkar vare en hyvens karl tycker jag som städar och putsar fönster. Kan han klonas??

Rakel sa...

Lotta Ö:
Han är värd sin vikt i guld!
Vi kan ju prova klona honom;-) Hur gör man?

Anonym sa...

Fråga Dolly...:-)

Rakel sa...

Bra tips, Lotta!

Jag återkommer om jag lyckas! Unnar dig verkligen en Stickan!

Rakel sa...

Brita:
Jag jobbar på med denna påse.
Nu är det bandet runt halsen - hur långt som helst och hur tråkigt som helt. 7 maskor slätstickning.

Varför gav jag mig in på detta?
Jo, för att utmanas, så klart!
Bra avkoppling är det iallafall trots att jag inte hinner så många varv varje kväll.
Fortsätter oförtrutet!

KRAM